Problemet med SD är inte i första hand att vi kan få se klantiga vågmästarval. Problemet är att de förgiftar vårt samhälle.

Nu debatteras vad man kan göra om SD får en vågmästarroll. Men man riskerar att sila mygg och svälja kameler.

SD sprider ett hårt och rått vi-och-dom-tänkande, där medmänsklig nyfikenhet och problemlösande öppenhet trängs undan mer och mer, för att ersättas av gruppfientlighet, misstänksamhet och missunsamhet. Hur mycket SD än sockrar sitt tal och lägger in snälla omskrivningar leder deras förgiftning till stora skador på samhällets förmåga till samförstånd och förtroende. Och samförstånd och förtroende är oerhört viktiga för ett land, både för att ekonomin ska fungera smidigt och för att människorna ska må väl på andra plan.

Därför får man inte hantera vågmästarfrågan på ett sådant sätt att man som en biverkan förstärker SD:s förmåga att förgifta. Det är det inte värt. Maktfrågan är underordnad. Om vi drabbas av klantiga vågmästarval kan vi leva med det. Ett förgiftat samhälle är mycket, mycket värre.

Ulf Bjereld räknar upp fyra misstag som man måste se upp med. Till dem hör att ett samarbete mellan riksdagspartierna riktat mot SD “understödjer högerpopulisternas verklighetsbeskrivning att de själva utgör den enda egentliga oppositionen mot ‘etablissemanget’”.

Risken finns att man hjälper SD att skapa och förstärka en bild av en tapper David som kämpar mot en makthungrig Goliat.

Svensson skriver tänkvärt om Bjerelds lista. Han diskuterar också hur man istället kan argumentera mot SD ur ett vänsterperspektiv.

Motpol, som diskuterar ur ett nyliberalt perspektiv, når en liknande slutsats i vågmästarfrågan. Han skriver bl a: “Missnöjespartier lever på att stå i opposition. Mot makten. Överheten. Etablissemanget. Då kan de bekvämt stå vid sidan om och lova sådant som inte går att genomföra och/eller finansiera. [...] Jörg Haider hade som störst framgångar i Österrike när hans parti satt i opposition. Väl vid regeringsmakten slets partiet slutligen isär och föll som en sten i valet efter. Även om det bär emot, är faktiskt det effektivaste sättet att mota främlingsfientliga partier i grind att ge dem inflytande.”

Samtidigt kan man fråga sig vad partierna har för alternativ. Ibland är det en sak vad man bör göra, och en annan vad som är möjligt. Går det att svara på journalisternas frågor kring vågmästarsituationen utan att ta upp tankar på samarbete? Det är ju helt klart att partierna måste säga ifrån mycket tydligt att de inte tänker delta i giftspridandet. Vi är många som vänder oss bort med avsky från varje parti som kan tänka sig att sprida giftet.

Kanske hjälper det om man försöker undvika att göra det till en maktfråga, för att undvika bilden av en makthungrig Goliat som vaktar svartsjukt på att David inte ska få minsta smula. Kanske hjälper det att poängtera mycket tydligare och prata mycket mer om huvudfrågan, att man vägrar delta i SD:s ansträngningar att förgifta och förstöra vårt samhälle, och därför står fast vid politik som befrämjar samförstånd, förtroende och nyfikenhet gentemot medmänniskan.

Men framförallt tror jag att man vinner på att ta bort den segregation som är SD:s grogrund.

Kafpaŭzo

 

Om samhällsgemenskap på denna blogg

Låt muspekaren vila över länkarna för citat.

Segregationen bryts om varannan lägenhet får marknadshyra
Inbillar ni er att ni kan begränsa hetsen?
Var inte så naiva om kristendomen
Bejaka olikheter istället för att förbjuda

Bloggar och tidningar

Bloggar om , , , , , ,

Låt muspekaren vila över sifferlänkarna för rubriker.

DN 1 2 3 4 5 — SvD 1 2 3 4 5 6 7 — AB 1 2 — Expressen 1 — Newsmill 1 2

Advertisement